I 51 fotografier skildrar Kuba Rose sin kusin Js uppväxt från födseln till
examen från high school. Det är också en berättelse om hur J och hans pappa
tar sig igenom en svår skilsmässa.
Hur kan en människas barndom sammanfattas i ett antal bilder? Hur kan minnen ens
skildras genom fotografier? Och hur vet vi att minnen är just minnen och inte minnen
av ett fotografi? Detta är frågor som upptagit fotografen Kuba Rose under de många
år han fotograferat sin enda kusin och hans pappa.
“Jag vet att det är omöjligt att ge en heltäckande bild av någon annan, speciellt bara
genom fotografier. Men jag har fascinerats av hur min kusin och min morbror har
stretat på i alla år. De är nu väldigt nära varandra, eftersom de under många år nästan
bara umgicks med varandra. Min morbror slutade till och med att jobba för att ta
hand om sin son. Och från att i perioder ha mått väldigt dåligt är min kusin nu en ung
man som klarar sig bra i livet.”
För att ytterligare problematisera minnet av barndomen ingår Daniel Pedersens essä
Att framkalla en barndom i boken. Där tar Pedersen Marcel Proust till hjälp för att
försöka förstå hur minnet fungerar: “Hur gör man då om man vill försöka minnas sin
barndom, hur den var, förutom minnesmedier; alltså utan fotografier, filmer eller
samtal? Kanske går det knappt att göra. Vad Proust påminner oss om på ett flertal
ställen i sitt enorma verk är det sätt som slumpen öppnar vägar till minnet.”
Kuba Rose är fotograf och debuterade med boken Becoming Somebody år 2016. I boken
porträtteras svenska skådespelare och hur de går in i sina roller. Leif Zern skrev den
inledande essän. År 2019 gjorde han en bildserie till boken Lägesrapport från Aniara som
också innehöll essäer av poeten Anna Hallberg och astronomen Bengt Gustafsson.
Daniel Pedersen är författare, forskare och förläggare på Bokförlaget Faethon. Hans
skönlitterära bok Öppet vatten kommer sommaren 2021 på förlaget Nirstedt/litteratur.
All copies are numbered.