I Reeperbahns skuggvärld och i Stockholms rivningskvartar exponeras både grymheten och kärleken på ett mycket självutlämnande sätt. Men fotografens avsikt har aldrig varit att skapa sensation utan mer att visa upp att vi alla är människor. Kanske ibland tufsiga och skröpliga men ändå, människor lika mycket värda som någon annan. I vissa bilder glimmar livsglädjen till, mitt i misären. Det finns i alla dessa svartvita bilder en vibrerande livskänsla - jävlaranamma vi lever, även om livet ibland är svårt.
/Tommy Andersson, dagensbok.com