Tore Hagman - Vår tid med jorden

Vår tid med jorden” är ett försök till äreminne över småbrukaren. Fotografierna är i svartvitt och togs av fotograf Tore Hagman mellan 1982 – 1996. De som kommer till tals är språkrör för en yrkesgrupp från en annan tid, en tid som nu kan ses som en parentes i bondens långa historia. I bästa fall kan den få oss nutidsmänniskor att lite bättre förstå varifrån vi kom och var vi egentligen har våra rötter.

De som skildras i denna bok är en kvardröjande rest av en yrkesgrupp som en gång var landsomfattande och helt dominerande. Alla hade de djupa rötter i den självklara livsformen som omfattades av självhushållet. Den byggde på utnyttjande av naturens egna resurser, på traditionsbunden hävd och kunskap som gick i arv i generationer.

Det vilar något genuint och tidlöst över den gamla bondekulturen, sätten att överleva i en tid då naturen stod för förutsättningarna. Inte sällan målas den första halvan av 1900-talet upp i ljusa och romantiska bilder, vilket inte alltid överensstämt med verkligheten. Mycket var bra, men inte allt. Människan har alltid fått anpassa sig till naturen, till ett samhälle i förändring, så småningom till världen i stort.

Mellan 1951 och 1960 försvann i Sverige 36 000 småbruk. Runt 1960 lades i gård ner varje timma.

I dag, när jordbruket alltmer går mot industriliknande och storskalig verksamhet, är de gamla arbetsformerna otänkbara. Men bondens problem har inte försvunnit. De har bara ändrat uttryck. Sårbarheten är stor. Nu kämpar många med stress, likviditetsproblem och rimlig lönsamhet för sitt jobb. Konsumentens oro över maten: hur den kommit till, vad den innehåller och hur djuren haft det är frågor som blivit allt mer aktuella.

I en tid då utvecklingen går fort kan lätt oersättliga värden gå förlorade. Politiska beslut och allt större krav på den enskilde kan leda till utmattning och psykisk ohälsa istället för kursändring och kreativitet. En positiv förändring som skulle kunna leda till att människor börjar leva mer jordnära, kommer närmare vårt ursprung och ser värden av livskvalitet i natur, konst och kultur. Med en utveckling där vi visar en ärlig försiktighetsattityd till det genuint ursprungliga förstärks den framtida tryggheten för alla i ett levande Sverige. Men är det bara en dröm?

Helge Andersson från Kopparhemmet i Tranemo född 1909 gav uttryck för något som alltid kommer att vara lika aktuellt. ”Allt det nya är inte bra och allt det gamla är inte dåligt”.