Stefan Bladh - The Family

Fotografen Stefan Bladh har under sju år följt en Turkisk nomadfamilj. Han blir en nära vän till familjen och lever tillsammans med dem under perioder. I mars 2010 släpps boken om deras möten från dessa år. Förord av vännen och kollegan Anders Petersen.

Genom familjens mobiltelefon hittar Stefan dem på olika platser i landet; hopträngda i små, ouppvärmda rum utan el, vatten eller avlopp, i ödelagda huskroppar eller under motorvägsbroar. Problem med pengar, vård och sociala rättigheter avlöser varandra och varje dag pågår en kamp för att hålla den stora familjen vid liv.

Från inledningen av Stefan Bladh

'Vi ligger likt ett radband, skavfötters bredvid varandra. Jag, längst ut bredvid storebrodern Ali, 20. På andra sidan ligger pappa Hüseyin, 40, och snarkar. Småbarnen är inbäddade i mitten. Ovanför oss dånar trafiken, det är sensommar och rått i luften. Jag drar filten jag stulit med mig från hotellet över näsan men kylan och den fräna lukten av sopor, urin och matos tränger sig igenom. Och bakom den, lukten av motorväg; avgaser, asfalt, bränt gummi. Vi ligger på betongfundamentet under viadukten, på upphittade mattor och filtar. Det är kolsvart ute. Jag ligger vaken och lyssnar på vildhundarna som gläfsande jagar råttor bland soporna, människor som smyger förbi i gruset.'

Från förordet av Anders Petersen

'Stefan är inbjuden både som vän och fotograf och han är väl medveten om det ansvar som följer på detta. I hans bilder finner vi både förtvivlan och ömhet, med fokus på den mänsklighet som vi delar. Han vet att fotografi inte handlar om fotografi. Att det är mötet som betyder allt.'

From the introduction by Stefan Bladh
'This is the first night I sleep at the home of the Kaplan family. We lay beside each other like a rosary, feet next to faces. Me at the end next to big brother Ali, 20. On the other side is dad Hüseyin, 40; snoring. The little ones are tucked into the middle. Above us is the booming noise of traffic, it’s late summer and the air is raw and damp. I tug the blanket I stole from the hotel further up, over my nose, but the bitter cold and the acrid stench of garbage, urine, and greasy food still gets through. Also, beyond that, the highway smell: exhaust fumes, asphalt, burned rubber.
We sleep on randomly dug up carpets and blankets, our rest provided us by the viaduct’s concrete foundation. The night is jet black. I lay awake listening to the sound of stray dogs chasing rats in and out of refuse bins, accompanied by the whispering of people’s feet sneaking past us in the gravel...'

From the foreword by Anders Petersen
'Stefan is invited both as a friend and a photographer and he is aware of
the responsibillity this invitation brings. You´ll find his pictures full of despair and tenderness, focusing on the humanity we share. He knows that photography is not all about photography. In the end, it is the encounter that matters the most.'