Grusväg är inte en bok om grusvägar, utan om det vid sidan av.
Om det som uppenbaras under en promenad, i rörelsen framåt.
Om det som finns bakom krönet, som inte kan anas på förhand.
Idén till boken växte fram under en rastrunda längs en grusväg med familjehunden Frasse. Det var i juni 2019. Hela sommaren följde vi nya vägsträckningar, främst i Västergötland, men åren därpå även i Bohuslän, Småland och Skåne.
Jan skriver:
”Inspirationen fick jag från några tidiga bilder tagna med en lånad Rolleiflex. Ljusa, lätta, och med lång gråskala. De var gjorda i mitt första mörkrum – på farmors vind. Året måste ha varit 1971. Förstoringsapparaten var en Uniprint med enkel glashållare. Pappret Leonar. Lent som sammet. Silverrikt.
Jag ville tillbaks till den den känslan.”
Våra exemplar är signerade av fotografen.