Magnus Westerborn - TRMS
249 SEK
Det är människor som befinner sig i ett trauma, men har bestämt sig för att utsätta sig för den behandling som krävs.
Att det får ta den tid det tar, utan att alltid veta om det räcker.
- BindningKlotband
- Dimensioner i mm307x282x14
- EfterordHoward Bossen
- FormgivareGrafiskt & Form
- FotografMagnus Westerborn
- FörlagWikstroom Books
- ISBN9789197976930
- Sidor56
- SpråkSvenska Engelska
- TextförfattareMagnus Westerborn
- TitelTRMS - The radiation mask series
- TryckeriLivonia, Riga
- Utgivningsår2017
- Vikt i g909
- ÖversättareKerstin Gustafsson
Beskrivning
Art.nr: 9789197976930
Maskerna låg på hyllorna. Sida vid sida på rygg med huvuden utåt. Som där fanns en kropp bakom. Med armar, torso och ben som sträckte sig genom väggen. Jag såg dem på sjukhusets strålningsavdelning och fick känslan av att befinna mig i en katakomb eller mausoleum.
Maskerna var individuella, personliga, men samtidigt anonyma. Jag kunde varken utläsa kön, ålder eller kroppskonstitution. Deras ansiktsuttryck fascinerade mig. Jag tänkte på dödsmasker, en avgjutning av en persons ansikte som görs efter döden och blir ett minne av personen. Men de här maskerna är livsmasker av människor som valt livet, valt behandling, utan att veta om det räcker.
För många år sedan arbetade jag på sjukhusets intensivvårdsavdelning och såg hur varje patients trauma påverkade många människor. Människor berördes som i en pulserande cirkellinje från den som drabbats, man, maka, barn, familj, släkt och vänner, arbetskamrater och vidare ut i samhället.
I maskernas uttryck tyckte jag mig se det trauma som pågick.
Maskerna var individuella, personliga, men samtidigt anonyma. Jag kunde varken utläsa kön, ålder eller kroppskonstitution. Deras ansiktsuttryck fascinerade mig. Jag tänkte på dödsmasker, en avgjutning av en persons ansikte som görs efter döden och blir ett minne av personen. Men de här maskerna är livsmasker av människor som valt livet, valt behandling, utan att veta om det räcker.
För många år sedan arbetade jag på sjukhusets intensivvårdsavdelning och såg hur varje patients trauma påverkade många människor. Människor berördes som i en pulserande cirkellinje från den som drabbats, man, maka, barn, familj, släkt och vänner, arbetskamrater och vidare ut i samhället.
I maskernas uttryck tyckte jag mig se det trauma som pågick.