Erkki Saikkonen - Winter approaching

"När fotografen Erkki Saikkonen börjat umgås med sina östgötska odlingslandskap märker han hur markernas ytor trots allt befinner sig i ett aktiv tillstånd. Men det är sällan bönderna han möter, utan attribut och spår av mänsklig aktivitet.

Erkki började fotografera det han såg, de vardagliga motiven som få ägnar tid åt att dokumentera. Han kände att det skulle bli ett glapp mellan vår samtid och den tid som bygdefotografer långt in på 1900-talet skildrade. Han upplever det som ett problem att majoriteten av fotografer vänder kameran i så hög grad mot det som utmärker sig som vackert. För honom är det viktigare att bilderna blir intressanta, har något att säga om vår tid.

Erkki vet vad han vill åstadkomma och följer bondens årsvarv. Han söker sinnesstämningar bland de olika attributen runt gårdarna och i landskapet. På försommaren är det ensilagebalarna, sedan halmbalarna. Först utspridda över fälten, sedan hopkörda, uppbyggda i pyramider några dagar innan en timmerbil lastar och kör. Sist är det potatislådornas tid. Först tomma i travar och i väntan, innan de fylls till brädden av grödor och förflyttas till lagerlokaler. Kvar ligger blasten i det grå novemberljuset. Allt är uttryck för bondens arbete att producera livsmedel en bit in på 2000- talet.

Trots att man aldrig ser några människor i Erkkis fotografier handlar hans skildring indirekt om böndernas situation. Om tider som ibland är svåra. Inte bara för att det regelbundet kommer en vinter utan på grund av helt nya hot dykt upp i spåren av klimatförändringarna. Om foderbrist på grund av torka. Om oron över hur de ska klara djuren och våndan över att behöva köpa foder dyrt eller slakta ut djur. Om stressen som smyger sig in i själen.

Ytterst handlar Erkkis bildberättelse om landskapet och människorna som ska ge mat på bordet. Mat till alla oss som tillhör den dominerande gruppen medborgare, som blivit lyckligt befriade från både oron och mödan att själva producera vår föda."
/Tore Hagman


"En stillhet och ett lugn behärskar bilderna i Winter Approaching. Ett bedrägligt lugn? Med tanke på bakgrunden, med oroliga bönder och en risk för sällsynt dåliga skördar, skulle man kunna tro det. Men det idoga samlandet av vinterfoder, ordnandet av balarna, har skett på samma målmedvetna och i vissa stycken traditionsbundna sätt som tidigare. Lugnet kommer från ett ofrånkomligt accepterande av villkorens oförutsägbarhet, men det har också sipprat in via det sätt på vilket Erkkis mentalitet har bearbetat sammanhangen. Hans bilder får mig att ana att själva naturen intagit ett mer accepterande förhållningsätt till de där ”onaturliga”, ofta plastinpackade objekten.

Jag gissar att många kan ha svårt att föreställa sig att vita höbalar har nånting att tillföra ett vackert landskap. Erkki Saikkonen visar i den här boken att det faktiskt kan förhålla sig så. Deras närvaro kan uppenbarligen ha en förmåga att peka på det som är särskilt tilltalande hos ett naturavsnitt. Den våta, leriga vägen tillskrivs värden, i fler avseenden än som en konstruktion för transport. Böljande ängsmarker och orubbliga ekar tydliggörs av balarnas tysta närvaro. I några av bilderna kan man se hur de lotsar blicken in mot kulturlandskapet, i andra hur de med sin tillfälliga närvaro får oss att reflektera över naturens egenvärde, på det den gömmer och som ofta går nutidsmänniskan förbi.

Vissa vill inte se på naturen som ”besjälad”, men många gör det, mer eller mindre. Förr var den inställningen dominerande. Och den var säkert nödvändig för att känna samhörighet med och respekt för naturen. Erkki Saikkonens bilder utgör en rättfram, på många sätt bejakande och avvägt estetiserande kommentar i den frågan." 
/Sievert Sjöberg

Limited edition är numrerad 1-50, signerad och inkluderar Fine art print ur boken och levereras i en slipcase.