'Mathias Grates bilder är inte så mycket nedslag i tiden som tecken i en kontinuerlig skrift av komprimerad erfarenhet. Bilderna tycks hämtade från en resa i samma okända landskap, en zon (för att associera till Tarkovskij) som på ena sidan gränsar till vardagen och på den andra till det tidlösa, icke-världsliga. (…) Motiven i denna serie från zonen skulle kunna framkalla sorg. Men de är så ömt framtagna (exponerade verkar vara ett alltför brutalt ord) så att de istället ger tröst. Hängda efter varandra blir de en liten stillbildsfilm om ömhet. Om det som utspelas mellan orden.'
Ur författaren Mikael Timms efterord.
'Mathias Grate’s photographs are less moments of touching down in time than keystrokes in an ongoing script of compressed experience. They seem to be drawn from a journey in the same unfamiliar land-scape, a zone (to use a Tarkovskian association) which borders, on the one side, on everyday life and on the other on all that is timeless, other-worldly. (...) The subjects in this series from the zone could provoke grief. But they have been so gently developed (exposed feels like far too brutal word)
that, instead, they are comforting. Exhibited one after the other on a wall they form a short film of still images on the subject of tenderness. On the subject of that which takes place between the words.'
From the afterword by writer Mikael Timm
'Fotografins ansikte kan vara brutalt sakligt liksom svindlande poetiskt. Mathias Grate visar i den här vackert återhållna boken den fotografiska bildens existentiella sprängkraft. (…) Grate är verkligen bildpoet. Med ett bildspråk som tungt söker sig ned i vårt inre framkallar han en värld av minnen, associationer, känslor och stämningar. (…) Det här är bilder som stannar länge, verkar stillsamt men med en kraftig essens.' — Stefan Nilson, konstkritiker på Nerikes Allehanda, på Svenska Fotografers Förbunds hemsida.