Papillon har sitt ursprung i en långsamt växande känsla. När jag långt efteråt försöker pussla ihop sammanhangen, kommer jag fram till att början var kring 2010/2011. Att det måste varit då jag började försöka formulera mig med hjälp av kameran, utan att förstå att det var det jag gjorde. Jag kunde inte formulera mig verbalt, och försökte nog inte heller.
Sommaren 2016 vaknade en medvetenhet om detta något som jag inte förstod ursprunget till och jag började använda fotografin för att undersöka och bearbeta. Det var starten för det målmedvetna fotograferande som så småningom kom att bli projektet Papillon.
Först i slutet av 2018 när jag av en slump kom att läsa boken Det manliga förnuftet,
”manligt” och ”kvinnligt” i västerländsk filosofi av Genevieve Lloyd började ammanhangen
falla på plats. Känslan jag inte kan formulera i ord har sin grund i självbild, mansroll och mansideal.
Min självbild blev så småningom utmanad igen när jag i kölvattnet av utmattning och sjukskrivning fick en autismdiagnos. Då var projektet klart sedan över ett år och jag hade satt igång arbetet med att göra en bok. Den nya kunskapen om mig själv innebär att jag ser på arbetet med Papillon i fler ljus. Självbild, mansroll och mansideal är fortfarande lika centralt och när jag nu ser dem genom prismat autism blir det en komplexitet jag inte kan reda ut. Och så kanske det ska vara.
Några ord som följde mig under stora delar av arbetet:
“not only do I not know the answer
I don’t even know what the question is”
/Metallica – My world
Ur boken:
"Jag började bli medveten om att jag kände mig olik. Och allt mer uppmärksam på den
känslan. Det var som om jag de senaste decennierna genomgått en långsam förändring utan att lägga märke till det. Senare upptäckte jag att det var undermedvetna val jag tvingat på mig själv, att det varit själunderhållande och målinriktat.
Papillon är en berättelse om frigörelse. Frigörelsen från min egen självbild och mina vanföreställningar om mig själv."
Våra exemplar är signerade.