Simon Johansson - Across the Bridge

När många fotografer tar sig till främmande länder stannar Simon Johansson hemmavid och skildrar den landsbygd han känner. En hembygdsskildring med både kärlek och svärta. Det är svårt. Och det är sympatiskt. Det finns så mycket fulhet här. Det finns så mycket skönhet. Bilderna både skaver och förför.

Som stockholmare och sommarölänning och under flera år halvtidspendlare har jag åkt över Kalmarsund fler gånger än det går att räkna. Hur många gånger kan det bli på 30 år? Tusentals. Minns att under de första åren, när bron var ny, stod ölänningarna i klasar längs vägkanten och tittade förundrat på fastlänningarnas invasion. De gör de inte längre.

Annars är det mesta sig likt, här rör sig tiden långsamt. Men ön avfolkas sakta men säkert, skolor läggs ned och verksamheter upphör. Jag rullar förbi den igenbommade livsmedelsbutiken som fanns i en tillfällig, sedermera permanent, barack. Här har nu matvarorna ersatts av kombinerat mäklarkontor och loppis. Jag passerar radbyarna med de välmående storbönderna med sina nymålade hus, välklippta gräsmattor och romantiska vagnshjul på ladugårdsväggarna. Sedan kommer de slitna och förfallna gårdarna med sina rostiga traktorvrak och staplar med gamla bilbatterier.

Det finns så mycket fulhet här. Det finns så mycket skönhet här.